Under åratal har det diskuterats om hästen behöver ryktas eller inte. Det enklaste svaret är att det behöver den inte men det förutsätter att hästen inte heller gör något utöver det vanliga strosandet i hagen och inte heller äter något kraftfoder. Så fort blodcirkulationen ökar behöver hästen ryktas för att bli av med utsöndringen av salter och annat som sätter igen porerna och orsakar klåda. Det är alltså inte så att en häst på stall per automatik måste ryktas och hästen på lösdrift kan klara sig utan den dagliga rykten utan frågan är vad hästen gör och vad den äter. Utöver frågan om vad hästens hud behöver så ger rykten en mild massage och en trevlig stunds mys som är viktigt för det psykiska välbefinnandet både för häst och människa.
Huden är en fast och samtidigt elastisk hinna som täcker hela hästen. Den består av överhuden och läderhuden. Läderhuden är tjock och rik på blodkärl, körtlar och nerver. Den inre delen av läderhuden är förenad med underliggande vävnad genom bindväv. Den yttre delen har mängder med små öppningar för hår och porer. Överhuden är bildad av små celler som avsöndras från läderhuden. Varje cell är ursprungligen rund och full av vätska men i takt med att vätskan avdunstar så blir cellen plattare och hårdare. Det yttre lagret avsöndras ständigt i form av stöv (mjäll på människor). Om du är allergisk mot pälsdjur är det oftast det här hudavfallet som orsakar allergin.
Det påstås att vätskeavsöndringen på en häst i verkligt hög kondition överstiger den som sker via avföringen. Om detta verkligen stämmer vet jag inte men bara tanken förklarar varför rykten blir viktigare ju mer hästen ansträngs.
Av hårremmens utseende kan man direkt se om huden är frisk eller inte. Är hudens normaltillstånd stört så är hårremmen sträv och glanslös och det allmänna välbefinnandet minskat.
Håren utgår från en rot som sitter i läderhuden. Längden på hårstrået är dels genetisk och dels beror den på hur hög ämnesomsättning hästen har. Gamla hästar har naturligt en lägre ämnesomsättning och därmed längre päls men skulle hästen helt plötsligt inte fälla ordentligt eller sätta längre päls än normalt är det läge att kolla upp hur hästen mår.
Att rykta en häst ordentligt kräver både styrka och teknik. Se till att vara på ett ställe som är dragfritt och har bra ljus. Se också till att undvika att vara klädd i kläder som hindrar armarnas rörelser. Var en bit bort från hästen så att du kan ha armen rak och luta dig lite på borsten. På det sättet kommer du ner i pälsen utan att behöva ta till jätte mycket av din egen styrka. Håll alltid borsten i den handen som är närmast hästens huvud.
Börja borsta på hästens manfria sida. Om hästen är väldigt lerig börjar man med en piggborste. Piggborsten är av plast och sliter mycket på man och svans så var försiktig i användandet av den. Vissa hästar är experter på att hitta den lerigaste fläcken i hagen och rulla sig där och då får man tyvärr ta till piggborsten överallt men oftast räcker det med de fläckar med lite hoptovad päls. Borsta alltid i stråets riktning eller i värsta fall med en väldigt envis fläck på tvären. Att borsta helt mot pälsens riktning är obehagligt och kan bryta av strået vilket resulterar i en glanslös och tråkig hårrem. Många hästar har starka åsikter om man borstar på fel håll. Börja alltid borsta hästens huvud och fortsätt sedan vidare nerför halsen bakåt. På det sättet får man inte smuts på delar som redan är borstade. När det är dags för mansidan så börjar man med att borsta ur den värsta smutsen ur manen innan manen läggs över på andra sidan halsen för att inte vara vägen.
Nästa steg är rotviskan. Viskan har långa strån som kommer ganska långt ner i pälsen och tar bort stora partiklar men den är dålig på att ta bort damm och stöv. Ska hästen bara dammas av när den kommer in från hagen eller innan den går ut från stallet utan att göra något så räcker den här nivån på borstning. Hästen är kollad så att det inte finns små sår och ingen smuts skaver i pälsen.
Efter rotviskan har vi den egentliga rykten. Ta ryktborsten i handen närmast hästens huvud och skrapan i den andra. För varje tag med borsten så stryks borsten av på skrapan för att alltid vara ren. När stövet i skrapan är vitt är hästen ren ända in på huden. Om stövet är grått eller gult så är hästen fortfarande smutsig och det är bara att borsta vidare. En långhårig ponny som går utan täcke vintertid är snudd på omöjlig att få helt ren ända ner på huden men det är viktigt att göra ett så bra jobb som möjligt.
När kroppen är klar är det dags för man och svans. Börja med att lägga rätt pannluggen så att pannlugg och man hamnar på rätt sida om öronen. Använd en hårborste med glesa strån och små pluppar längst ut på stråna. En sådan borste sliter inte så mycket på man och svans. Många väljer att använda rotviska till man och svans. Viska sliter knappt alls och är ett bra val men med en tjock man så kommer inte viskan ner mellan hårstråna. Vilket du väljer är ofta en fråga om tycke och smak. Borsta pannluggen först och jobba dig ner längs manen. Borsta ut topparna först och ta försiktigt länk efter länk med man. Om du sätter i borsten längst uppe vid mankammen och drar ner så är risken stor att du trycker ihop allt till en enda stor tova.
Med svansen gäller samma princip. Börja med att borsta ut topparna. Om du känner att svansen är svår att hantera så lägg upp den mot benet och borsta ut topparna där. Ta sen svansen i ena handen och släpp ut en länk. Borsta noga innan du släpper ut nästa länk.
Tänk på att vissa hästar är väldigt hårömma och blir arga på dig om du råkar slita av ett hårstrå, det är dessutom så att om du sliter av strån så blir änden på strået kluven eller sträv vilket gör att manen eller svansen lättare trasslar ihop sig.
Tunn man och svans
Vissa hästar har ungefär 4 hårstrån i manen (eller ja, det känns så iallafall). Anledningarna till det här är flera; dels pratar vi om gener här (det arabiska fullblodets underbara silkiga man är ett exempel på detta), foder är en annan orsak och till sist pratar vi om mekaniskt slitage.
Gener är vad de är så har du en häst med väldigt tunn man så är det bara att gilla läget och göra det bästa av situationen. Foder påverkar hela hästens kropp mer eller mindre så se över foderstaten så att hästen inte saknar något viktigt. Ibland kan det vara så att du tycker att du har räknat enligt alla konstens regler men hästen behöver mer än standardhästen av något. Ett blodprov eller manprov kan i det här läget hjälpa dig att ta reda på om hästen verkligen får i sig allt den behöver. Fodret kommer inte att ge ditt arabiska fullblod en man värdig en shetlandsponny men du kan ge din häst de allra bästa förutsättningarna för att nyttja den potential den har.
Vi måste i det här läget prata lite om hur hår växer. Hästen päls är aldrig gammal. Alla har någon gång svurit över all päls som trillar av på våren men under den finns en skinande ny sommarpäls. Alltså är pälsen runt 6 månader som mest beroende på var i världen som hästen bor. Manen och svansen växer däremot som vårt hår. Det finns en tillväxtperiod, en period där håret bara är och sedan dör det och trillar av och sedan börjar allt om igen. På människor växer håret mellan 1 och 3 cm per månad och lever i ungefär 3 år innan det trillar av. På hästar har jag än så länge ingen forskning men det finns säkert någonstans och när jag hittar det så lägger jag in det här.
Det finns många som påstår att om du bara rakar av hästens man så kommer den att vara tjockare när den växer ut igen. Det här stämmer INTE. Det kanske verkar som om det stämmer men det är bara för att det tunna längst ut har försvunnit. Om hästen under första veckan i januari har tunn och gles man så lovar jag att den man som växer ut andra veckan i januari efter det att du rakat av den är precis lika tjock som om du inte hade rakat bort allt. Manen känns tjockare för att alla hårstrån är lika långa men så småningom kommer ändå hästen att tappa hårstrån som är på slutet av sin livslängd och manen blir tunn igen.
När det gäller mekaniskt slitage så kan vi göra många saker för att minska problemet. Det första är att hålla man och svans rena. Svett och urin sliter på ytan på hårstrået och gör det svagare. Nästa steg är att försöka undvika trassel så långt det går. När manen och svansen är rena så är någon form av balsam eller pälsglans ett bra skydd mot smuts plus att de hala hårstråna inte fastnar i varandra så lätt. En bra borste är också viktigt och här går åsikterna isär lite, en del föredrar rotviskan, en del de borstar med rejäla, trubbiga träpinnar på en gummidyna med ett ordentligt handtag och andra (som jag) föredrar en hårborste för människor. När jag pratar om den bästa borsten så tänker jag antingen på den som har rader av korta piggar med en liten plopp längst ut som är monterade på en fjädrande gummikudde eller det som kallas utredningsborste.
När det gäller klippning av manen så är vissa människor helt panikslagna bara man pratar om det för de är så rädda om den tunna och kanske lite korta manen men saxen är ändå ett bra redskap att ha med sig. Det jag pratar om är att klippa kluvna toppar. Om toppen är kluven så blir det lätt trassel som sliter på hårstråna så vill du att hästen ska har en riktigt lång man och svans så får du inte vara rädd för saxen. När du ska klippa kluvna toppar är det viktigt med bra belysning. Topparna längst ut är enklast, bara ta en liten tuss hår och håll upp mot ljuset så ser du direkt om toppen är avbruten (den är då avsmalnande den yttersta centimetern eller så) eller kluven (alltså delad i två bitar). När du klipper så klipp bara precis det strået som är skadat och klipp någon millimeter över skadan så att du inte riskerar att lämna en millimeter skadat hårstrå som sedan delar sig igen. Längre upp i manen kan det vara svårare. Börja med att tvinna en tuss man tills du får en lös korv. En kluven eller skadad hårtopp sticker oftast ut ur din tvinnade korv och då är det bara att klippa av den. Det svåra uppstår när du har en häst med samma färg på man och hårrem för det blir ingen kontrast. Man får då stå och vrida och vända lite på både sig själv och manen för att se ordentligt. I värsta fall kan man också be en kompis om hjälp med att hålla ett vanligt papper under manen för att skapa kontrast mellan manen och underlaget.
Fuskblank hårrem
Här ovanför beskriver jag hur rykten går till. Att rykta är en förutsättning för att få den där riktigt spegelblanka hästen som riktigt skiner av hälsa i solen. En häst som inte blir blank trots ihärdigt borstande har troligtvis någon brist så titta över foderstaten.
Så hur får du då hästen riktigt, riktigt blank? Jo, tyvärr måste det erkännas att ett bad är enda utvägen ibland. Har du en häst som riktig anstränger sig för att bli så skitig som möjligt och som till och med har organiserat sitt eget lerbad i hagen då får du nog erkänna dig besegrad och rida med en dammig häst rätt ofta för hästen kan ju inte bada varje dag. Men om man nu vill ha en hyggligt ren häst och inte en dammhög, kan man fuska? Ja, till all lycka så kan man det. Om du har ryktat och ryktat och hästen ändå är dammig då byter du ut skrapan mot ett sämskskin, det går med en handduk också men resultatet blir inte riktigt lika bra. Se till att skinnet eller handduken är fuktig och stryk av ryktborsten mot skinnet i varje tag precis som när du ryktar som vanligt. Den lilla mängden fukt som fastnar på borsten kommer att binda dammet utan att göra pälsen blöt. Men, nu kommer det naturligtvis ett men, när du är färdig så får du absolut inte röra hästen för då kommer nytt damm upp på ytan. Skulle du klappa hästen på rumpan kommer den alltså att ha ett snyggt handavtryck där.
Frisera man och svans
Vilken frisyr hästen ska ha råder det delade meningar om precis som med allt annat här i världen. Till exempel den gamla frågan med om man måste rycka en man eller om man får lov att klippa den. Här är jag av åsikten att man klipper en man. Många hävdar bestämt att man måste rycka för annars blir det fult. Man väljer att rycka manen efter man ridit för att hårstråna sitter lösare när hästen är varm. Man går så långt ibland att man ger hästen milda lugnande för att hästen ska acceptera att man rycker manen. Ni som är starka förespråkare för att rycka manen, har ni provat att ta tag i tre av era egna hårstrån och rycka av dem? Har ni gjort det igen och igen tills håret är hälften så tjockt? Varenda gång jag ställt de här frågorna öga mot öga så får jag antingen en person som skruvar lite på sig och säger någonting i stil med “jag har inte tänkt på det på det sättet”, eller så får jag det tvärsäkra svaret “hästen har så tjock hud så den känner inte det”.
Nu måste det naturligtvis påpekas att alla hästar är individer och vissa hästar bryr sig inte alls oavsett hur mycket man rycker och så är det ju men oavsett vilket så tycker inte jag att det är ok att rycka en hel man. Tycker man att det är otroligt fult med en tvärt avklippt man så kan man klippa den med en urtunningssax. Det blir många klipp på ungefär samma ställe men manen ser mer naturlig ut precis som när man har ryckt den.
Så, hur lång ska manen vara då? Precis så lång som du vill naturligtvis. Manen är till för att skydda hästen och bör därför inte vara för kort, å andra sidan så är det inte roligt för hästen om den ständigt fastnar med manen i träd eller buskar om den går i en skogshage. Vill man visa hästen så hålls olika raser på olika sätt. Arabhästen visas med rakad nacke för att visa fram linjen där men i övrigt får den silkiga manen ligga lös. Shirehästen visas med en längsgående fläta med vimplar och band inflätat så den måste vara lång nog för att inte glida ur flätan. Det svenska halvblodet visas oftast med manen knoppad. Norsk fjordhäst har ståndman så den visas med manen välklippt (ibland med fräcka mönster i den ljusa linjen som visar den mörka ålen innanför).
Om manen ska knoppas säger man att ungefär en handsbredd lång. Är manen tjock så är det hemskt att fläta och knoppa om manen dessutom är någon centimeter för lång. Skulle manen vara tunn är problemet snarare att knoppen blir liten och ynklig och då kan manen få vara lite längre.
Svansens tur när det gäller frisyr. På samma sätt som man rycker manen så rycker många svansroten för att visa fram bågen i övre delen på svansen vid visning och tävling. Även här står jag fast vid min åsikt om ryckning, gör hellre en inbakad fläta längst upp så får du samma effekt utan att behöva gå igenom det plågsamma arbetet med att rycka.
Längden på svansen är en annan fråga. Här pratar vi både om tycke och smak och även funktion. Förr i tiden kuperade man körhästens svans. Detta är nu förbjudet och många tror att det handlade om utseende men det är fel, det handlade om säkerhet. En häst med lång och tung svans som slog efter flugor med svansen kunde fånga tömmen under svansen och sen få panik när svansens rörelser skapade ryck i bettet. Många ardennerhästar har fortfarande kort svans för att kunna fläta upp den inför visning men annars har bruket av riktigt korta svansar försvunnit i Sverige.
På våra svenska halvblod (framför allt de som tävlar) pratar man om att svansen ska gå till kotan på en dressyrhäst och till hasen på en hopphäst. Oavsett vad du väljer så lägg armen, eller någon annans arm, under svansroten så att svansen hamnar i det läge som hästen har den när den rör sig. En svans som ser lagom lång ut på stallgången kan se löjligt kort ut om man klippt den efter hur den är när hästen står och halvsover.
Vissa hästar har väldigt tjock och tung svans vilket kan göra livet lite jobbigt för dem och oss. Vill du ha en lång svans men hästen har problem med sin tunga svans så kan du klippa den i mitten så blir den lättare utan att det syns mer än om man verkligen tittar efter. Gör så att du borstar svansen noga sen tar du tag om de hårstråna som växer på den yttersta tippen av svansroten. Lämna allt som växer på utsidan av svansroten men det som väger på insidan kan klippas bort. Du får då en klippt bit som döljs av allt det andra långa som växer ovanför det du klippt bort och där är ingen naken liten tipp som tittar fram när hästen viftar på svansen.