Om vi kunde åka tillbaka i tiden cirka 50 miljoner år hade vi kanske träffat på den första kända hästen fast det är väldigt tveksamt om vi hade känt igen den. Eohippus var ungefär 20 – 35 cm hög och vägde ca 5 kg. Den hade fyra tår med en trampdyna bakom tårna precis som dagens hundar har. Huvudet liknade dagens rådjur med ögon som satt på sidan av huvudet. Ryggen hade en kraftig krökning precis som dagens harar. Hur pälsen såg ut vet vi inte men ett antal konstnärer har avbildat den med brun päls med vita prickar eller streck. Anledningen är att den här färgställningen ger ett bra kamouflage i den miljö de levde. Av samma anledning ser dagens rådjur ut på det sättet.

Med hjälp av tändernas form med låga kronor har man kommit fram till att Eohippus levde huvudsakligen av mjuka blad och frukt.

Eohippus levde på norra halvklotet. Flest fynd finns i New Mexiko och Wyoming i USA men det finns även fynd i Frankrike, Storbrittanien och Mongoliet.

I Wyoming i USA hittade en nästan komplett skelett 1867 och med hjälp av det här skelettet kunde man börja kartlägga hästens ursprung.

Eohippus betyder gryningens häst eller morgonrodnandens häst men egentligen heter den Hyracotherium (mullvadsdjur) och Eohippus är en synonym.

Ska vi vara riktige petiga så är detta inte den första hästen utan Eohippus utvecklades ur en grupp som kallas condylarter men om de här vet jag inte så mycket. Det kommer naturligtvis mer i takt med att jag hinner läsa på och forskningen pågår ju hela tiden.

Efter Eohippus kom Orohippus som var något större, cirka 35 – 40 cm. Orohippus börjar likna dagens hästar i huvudet och tänderna utvecklades till att äta grövre blad men den är fortfarande inte en gräsätare. Den här perioden i hästens utveckling är ganska kort.

Nästa i räkningen är Epihippus men här är forskarna inte överens om ifall Epihippus är en egen art eller en underart till Orohippus. Oavsett vilket så säger de att Epihippus började sin existens för 46 miljoner år sedan och försvann igen för 37 miljoner år sedan. Den var ungefär lika hög som Orohippus så ungefär 35 cm hög. Skillnaden är att tänderna utvecklades till att få en mer malande funktion mer lik dagens hästar vilket gjorde att den kunde äta grova blad, mjukare kvistar och gräs. Anledningen till de ändrade tänderna är troligen att sumpmarkerna i viss mån försvann vilket gjorde att hästen var tvungen att utvecklas till att äta annan föda.

För ca 35 – 40 miljoner år sedan utvecklades Epihippus till Mesohippus. Mesohippus tar ett stort steg i utvecklingen mot dagens häst. Den är fortfarande inte hög med sina ca 45 cm men benen är längre i förhållande till kroppen och den har numera tre tår där tån i mitten är något större än de andra tårna. Den kastanj som de flesta hästar har på insidan av benet säger forskarna är resterna av den fjärde tån som försvinner från foten nu.

Mesohippusen vandrade ut ur skogarna och bosatte sig på stäppen med buskvegetation istället och då försvann troligen de prickar som forskarna tror att tidigare arter hade i pälsen. Även framtänderna utvecklas mer när Mesohippusen började äta mer gräs.

Efter Mesohippus kommer Miohippus. Den började utvecklas för ca 30 miljoner år sedan. Miohippus var större än sin föregångare och ryggen som på Eohippus var krökt är nu nästan helt rak precis som på dagens hästar. Även foten utvecklas så att mittentån är ännu större än de två andra tårna och huvudet är nästan helt som på dagens hästar.

Parahippus levde parallellt med Mesohippus och är en undergrupp till den. Den såg ut ungefär som Mesohippus.

Från Miohippus och Parahippus kommer Merychippus och nu har hästen utvecklats så långt att vi skulle känna igen den som en häst om vi stötte på den. Den har växt till ca 90 cm i höjd och huvudet är helt utvecklat till dagens hästars huvud med tänder som är anpassade för gräs. Den är nu ett hovdjur för även om de två tårna bredvid den stora i mitten fortfarande finns så är de så tillbakabildade att de inte fyller någon funktion.

Merychippus har en underart som heter Megahippus. Den var ca 1 meter hög och vägde troligen upp mot 250 kg ( alltså stor som en normal shetlandsponny).

Den sista hästen innan vi når fram till dagens moderna häst är Pliohippus. Den utvecklades för ca 6 miljoner är sedan och vandrade på jorden i ca 5 miljoner är innan den moderna hästen tog över för ca 1 miljon är sedan. Pliohippusen var ca 120 cm hög. Tänderna var helt utvecklade till gräsätande med samma uppsättning som dagens hästar. De två tårna på sidorna är nu helt försvunna och Pliohippusen har en hov. Pliohippus är även förfader till åsnan och zebran.

Nu är vi framme vid den moderna hästens som heter Equus.

Den moderna hästen har utvecklats olika beroende på var i världen den levt och på senare år har den även avlats på specifika egenskaper vilket gett oss olika raser. Den tidiga moderna hästen är uppdelad i olika typer.

I skogarna i norra Europa levde skogshästen innan istiden. Den heter Equus caballus silvaticus eller Equus caballus germanicus. Den var ca 155 cm hög och grov med rejäla ben och breda hovar som lämpade sig väl för sanka marker. Skogshästen ligger till grund för många av dagens kallblod.

Bortsett från den mongoliska hästen som lever än idag så är Tarpanen den ursprungshäst som överlevt längst. Den heter Equus caballus gmelini antonius på latin. Den upptäcktes på 1700-talet och den sista vilda hästen dog så sent som på 1880-talet. Tarpanen är återskapad i Polen med hjälp av ättlingarna Konik och Hucul.

1879 upptäcktes en häst i Mongoliet. Den fick namnet Equus caballus przewalskii przewalskii på latin och går i dagligt tal under Mongolisk vildhäst eller Przewalskii. Det här är vår enda levande länk till den ursprungliga moderna hästen. Den här rasen ligger till grund för många av våra raser men tydligast syns släktbandet hos den norska fjordhästen.

Under många år hade man svårt att skapa en länk mellan dagens hästar och urhästarna. Detta löstes genom att man skapade häst och ponnytyper utifrån typ, ursprung, härdighet och storlek. De här ”raserna” har inte fått namn utan nummer.

Ponny typ 1 tänker man sig har levt i de norra delarna av Europa, Sibirien och Alaska som då satt ihop med Asien. Den var mellan 120 och 133 cm hög och hade troligen brun eller mörkbrun hårrem och fick troligen en kraftig vinterpäls. Från skelett funna i Tyskland och Frankrike har man räknat ut att Ponny typ 1 hade en tydlig ponnykaraktär med små öron, bred panna och rak nosrygg. Den moderna motsvarigheten till ponny typ 1 är mest troligt Exmoorponnyn.

Ponny typ 2 kunde vara upp till 145 cm hög. Den levde i Eurasien och Asien och liknade den mongoliska vildhästen. Mest troligt är att ponny typ 2 även är den mongoliska hästen.

Häst typ 3 var ca 150 – 155 cm hög. Den var en typisk ökenhäst som var härdig mot värme och torka. Den levde i centrala Asien och var en smärt och smäcker hästen. Den häst som sägs vara mest lik häst typ 3 är Akhal-tekén som ju är en väldigt elegant häst. Häst typ 3 är troligen grunden till de flesta av dagens varmblodiga hästar.

Häst typ 4 var inte mer än 110-120 cm hög och därför egentligen en ponny men den har ingen ponnykaraktär så därför räknas den som häst. Dagens motsvarighet är den Kaspiska ponnyn som ser ut som en mindre variant av arabhästen med sin smärta kropp och silkiga man och svans.